-

För att citera en sann gammal dagboksskrivare.

I helgen har jag varit i Västerås med min käraste Magnus. Det var finbesök av hans släkting från Schweiz, moster för att vara mer exakt. Och det var mycket trevligt, som alltid när vi är där!
Vi åkte på lördag, och kom hem på söndag. Men nog om det. Lördag kära vänner, vet ni vad som hände då?
Det var den 28'e mars, THINK, jaaa inte helt lätt eller hur?

Jo men jag ska tala om, för exakt ett år sedan på lördag träffade jag och Magnus varandra.
"Men det måste ni ju fira"
"Nja, vi har ju inte varit tillsammans så länge, bara att vi träffades då."
"Ja men inte vet jag vad ni småungar firar."
Fräckt?! jaaa det tycker jag. Men det var inget illa menat så tar det inte så fräckt. =P
















Idag vågar jag förövrigt inte gå in i personalrummet. Kommer nog ha svårt att våga resten av veckan också.
Vill ni veta varför? joooooo.... Det är en läskig kille som jobbar med våra tjejer jag coachar oxå. Inhyrd från söder typ. Denna man pratar bara engelska, ett problem i sig när jag kommer yrvaken på morgonen och ska konfronteras med varför vi inte gett honom dom lappar han bett om. Mystiskt. Han dyker upp som ett litet spöke. Eller litet var väl en underdrift, sjukt långt spöke vore mer rättvist.